Min VFU!!!

Jag har just nu min LUV som min idol :P Det var inte bara skönt att få känna på om man passar in i förskolans verksamhet utan också komma nära en person som man själv vill bli när man blir stor! Jag har henne inte uppsatt på väggen i mitt sovrum (tyvärr:P) men jag har fått lärt mig såååå mycket utav henne och hon har behandlat mig som Jediriddarens padawan (starwars). Sen när jag började läsa på Hv har jag blivit insnöad av att alla lärare ska se till varje enskild individ som jag och fler i min studiegrupp tror är nästantill omöjligt, men min LUV kan det! I verkligheten finns det hinder för att kunna göra det men hon har viljan! Längtan och visionen för en betydelsefull pedagogik för varje barns utveckling. Nu tycker ni säkert att jag skriver om en Gud, det är hon inte men jag vill säga att det finns hopp. Trots de stora barngrupperna och den stora arbetsbelastning på lärarna så har jag sett att det vi som lärarstudenter längtar efter att få utföra är möjligt om man har viljan! ;)

Reflektion del 3 "Skolan och kunskapen"

Ett påpekande som jag har upplevt mer och mer i boken är att lärarens uppgift är mer fokuserad på hur än vad mad lär sig på skolan. I detta kapitlet har författarna diskuterat mer hur sammanhanget i elevens lärande är viktigt och att alla upplever och erfarar på olika sätt. "Kan man över huvud taget erfara något på fel sätt?" Carlgren och Marton (s. 208) I yrket har man som uppgift att "föra över" kunskapen, som förra genertionen lärde sig, vidare till nästa generation. Hur "för över" man kunskapen? Kan alla ta till sig just denna kunskapen som är betydelsefull idag? Nej. Då undrar jag om de svaga eleverna som får lättare arbetsuppgifter samtidigt känner eller framförallt är medvetna om att de har möjlighet att kunna komma lika långt som de starkare eleverna eller är jag helt värdelös i ämnet? Jag håller med ifrågasättandet i boken om det finns svaga och starka elever eller om det finns elever med olika behov och förutsättningar.

Jag läste i en lärarartikel i en lärartidning om att det är fler gymnasielever som har fått sina studiebridrag indragna pga frånvaro i skolan än tidigare. Jag tror inte att alla är ämnade till all kunskapslärande i skolan, men istället för att sträva emot problemet att barn inte är intresserade kanske man ska sträva efter att "föra över" i nya morderna banor. Ska barn sträva efter att att kunna få arbete efter skolan eller växa som individ? Vilket är vikigast? Tyvärr är det ofta så att barn är tvugna att välja, och det gäller i alla situationer. Jag tror att barn idag vill ta reda på vilka de själva är och den förra generationens kunskap inte alltid hjälper i sökandet. Däremot kan det tillämpas men inte vad som är rätt eller fel.

Bilden från www.flickr.com av Steffe

Reflektion del 3 "Vart är vi påväg?"

Nu har jag fått ett yttligare anledning om varför lärarna har ett hårt yrke: Carlgren och Marton påpekar att för att en lärare ska kunna bära ett slags "kunskapsmonopol" som visar att de är professionell i sitt yrke behöver de övertyga fler än endast en grupp om att dom är det. Då tänker jag mig de vanligaste grupperna som är eleverna och dess föräldrarna. Läraren ska övertyga föräldrarna genom barnen att de får ett lärande som är grundad från en lärarens skicklighet. Resultaten ligger på barnen och efter mina erfarenheter om barn så här lång så är alla barn väldigt olika och utvecklas på olika sätt. En del barn lär sig kanske skriva korrekt flera år efter deras klasskamrater lärse sig skriva. Lortie, en författare som dyker upp i boken påpekar att responsen som lärarna förhoppningsvis ska få utav eleverna kan ta väldigt lång tid, att indirekt respons sker mycket sällan. Däremot kan läraren träffa en gammal elev som då på senare tid kan reflektera om hur betydelsefullt den läraren utövning var. " ...på kort sikt är det ofta osäkert hurvida det man som lärare gör ar rätt eller fel." Carlgren och Marton, (s. 188) Det är alltså då på lång sikt man vet om man är en professionell lärare. Att få möjligheten att bli månadens anställd kanske tar några år då :P