Reflektion del 3 "Skolan och kunskapen"

Ett påpekande som jag har upplevt mer och mer i boken är att lärarens uppgift är mer fokuserad på hur än vad mad lär sig på skolan. I detta kapitlet har författarna diskuterat mer hur sammanhanget i elevens lärande är viktigt och att alla upplever och erfarar på olika sätt. "Kan man över huvud taget erfara något på fel sätt?" Carlgren och Marton (s. 208) I yrket har man som uppgift att "föra över" kunskapen, som förra genertionen lärde sig, vidare till nästa generation. Hur "för över" man kunskapen? Kan alla ta till sig just denna kunskapen som är betydelsefull idag? Nej. Då undrar jag om de svaga eleverna som får lättare arbetsuppgifter samtidigt känner eller framförallt är medvetna om att de har möjlighet att kunna komma lika långt som de starkare eleverna eller är jag helt värdelös i ämnet? Jag håller med ifrågasättandet i boken om det finns svaga och starka elever eller om det finns elever med olika behov och förutsättningar.

Jag läste i en lärarartikel i en lärartidning om att det är fler gymnasielever som har fått sina studiebridrag indragna pga frånvaro i skolan än tidigare. Jag tror inte att alla är ämnade till all kunskapslärande i skolan, men istället för att sträva emot problemet att barn inte är intresserade kanske man ska sträva efter att "föra över" i nya morderna banor. Ska barn sträva efter att att kunna få arbete efter skolan eller växa som individ? Vilket är vikigast? Tyvärr är det ofta så att barn är tvugna att välja, och det gäller i alla situationer. Jag tror att barn idag vill ta reda på vilka de själva är och den förra generationens kunskap inte alltid hjälper i sökandet. Däremot kan det tillämpas men inte vad som är rätt eller fel.

Bilden från www.flickr.com av Steffe