Ruskigt hemma.

Ricard gör nattskift nu kanske 3:e gången under hela hans tjänstetid och det är så kusligt hemma! Vår son ligger i sin säng och sover men jag känner ändå mig ensam i lägenheten. När jag vet att det är bara jag uppe så hör jag konstiga ljud, speciellt ifrån dom rummen som är släckta. Det här är inte stabilt. Det är ännu mer jobbigt när jag ska ligga i sängen ensam och ska försöka somna. Står det någon vid sovrumsdörren? Vad var det som lät i hallen? Låste jag ytterdörren? Jag vågar iallafall inte stiga upp och känna efter om jag har gjort det. Ska det verkligen vara så svårt att somna ensam?! Det är helt och hållert förhållandets fel. Jag har inga minnen från då när jag var singel och bodde ensam att jag skulle kännde mig ångestfylld och nödig när jag skulle sova. Jag har nog lagt allt för mycket trygghet hos Ricard. När vi blev tillsammans sa jag att jag kände mig trygg i hans armar, menade jag det boksvligen då tro? Jag har just hittat en förklaring till varför "ensam är stark".

Bilden är från www.flickr.com och av ashley rose. 2009-09-30

Reflektion del 2 "Världens bästa skola"

På sidan 173 i Carlgren och Marton beskriver de om öppna och slutna frågor som läraren ger till eleven i undervisningen. Ett exempel på en sluten fråga är: "Vad är 2 x 7?" En öppen fråga skapar större förutsättningar för eleven att kunn klura ut svaret som istället då är: "Vad kan mutipliceras med för att få 14?". I början kan läraren börja ställa frågan som en öppen fråga, men när läraren inte får det förväntande svaret övergår han istället till en sluten fråga som då bara går att svar rätt eller fel på.

Denna metod att ställa frågor kan skapa problem i internationella skolor (Skolor som undervisar på engelska istället för i sitt modersmål), eftersom eleverna inte riktigt förstår de öppna frågorna i ett mer främmade språk. Då händer det att läraren använder sig mer av slutna frågor. Då blir elevernas tankar mer slutna, och som jag nämnde i förra inlägget, att de inte få lära sig innebörden om varför 2 x 7 blir 14.

Jag har två släktingar som går på en internationell skola i Sverige, där de undervisas på engelska. Det gör de eftersom deras föräldrar anser det som det bäste för deras barn. De tror att deras föutsättningar för framtiden blir mycket lättare och med fler möjligheter. Det kan så vara eftersom de lär sig mycket engelska, skapar kontakter med människor med olika nationaliteter, blandad kultursyn och för att det är privat skola. Föräldrarna kan ha andra uppfattningar om varför nationell skola men jag undrar då samtidigt hur intregrerar dom med sitt modersmål(svenska) med den engelska undervisningen? Jag tror inte att alla barn har en språklig begåvning för alla har lätt för sig i olika saker. Då kommer vi till det igen, hur mycket får de utveckla sina tankesätt i lärandet om de bara få lära sig behärska slutna frågor i undervisningen? Då spelar det ingen roll om barnen kommer kunna få arbete internationellt eller endast i Sverige, de har ändå inte fått utveckla sina tankesätt för att de inte har fått uppleva olika varioner i undervisningen, att erfara: "Vilken metod passar mig bäst för att jag ska kunna fårstå och lära mig?".

Detta kallar jag för att begränsa elevens individsutvekling. Alla individer är olika. Att klura ut vad som passar mig bäst hjälper mig att skapa en identitet. Att internationallisera barn i engelska-undervisande skolor kan tror jag skapa en för stor utanförgrupp i Sverige. Det sägs också att det mesta lär man sig i hemmet och inte i skolan, men hur ska man då ta med erfarenheter på sitt modersmål till skolan om man inte kan berskriva det lika bra på engelska?

Exemplet om de två olika sorters frågor i undervisningen kom ifrån boken som de tog upp i samband med frågan: "i vilket avseende kan en skola vara bäst i världen?" Sug på den en stund!

Del 2, Undervisning

I början på sidan 158 i boken Lärare av imorgon av Ingrid Carlgren och Ference Marton (2004) beskriver de hur en lärare använder elevernas ideér när läraren beskriver innebörden av ett bråktal i matematik. Eleverna fick prova att vika ett papper på mitten och själva komma fram till om hur stor bråkdel utav papparet som har vikits.Läraren påminnde eleverna att har redan träffat på bråktalen i sin vardag tex helnoter och halvnoter för dom som spelar musik. När de fortsatte att vika pappret kunde eleverna på det viset lättare lära sig att ju större nämnaren är desto mindre andelar.

Men hur stora andelar utav dagens barn läser noter på fritiden? Jag tror att klassens majoritet tillhör dom barn som i sina fritidsintressen inte ofta träffar på matematik på ett sätt som kan ge dom förståelse om termernas innebörd i matematik. Den gruppen har svårt att väva ihop sina tankar med matte eftersom de inte har något personligt att relatera till. Undrar om barn med mindre fritidsaktiviteter också har mindre förutsättningar att klara av skolan? Vilka fritidsaktiviteter är då nyttiga för lärandet i skolan?? Mobilen eller flöjten? Och måste de överhuvudtaget ha en fritidsaktivitet?

Vad jag tror kan ge möjlighet för alla elever i klassen, oavsett vilka fritidsaktiviteter de har, är att läraren använder elevernas egna förståelse om vad bråkdelen ½ har för innebörd. "Jo, för att tvåan står för så många då och ettan för så många såna delar del var". Det var elevernas uppfattning och utan att läraren korrigerade elevernas svar eller försökte förklara det i termer så använde läraren elevernas svar som föklaring om talets innebörd. Om eleven skulle svara fel på frågan, så fråga istället hur eleven kom fram till de talet stället för att avfärda det som ett fel svar. "Hur kom du fram till detta?" Läraren bör använda olika uppfattningar på ett mattefenomen till undervisningen. Hon kanske skulle ha tagit med att det verkligen finns variationer om hur man fösröker komma fram till det rätta svaret.

När jag gick i grundskolan förståg jag aldrig innebörden om det läraren sa "Det finns inga dumma svar" för hon förklarade bara på det sättet som hon själv uppfattade det.

Jag tycker att Beyonce är så bra, en duktig sångerska.

Och jag älskar barn. Det är därför jag ska bli förskolärare11

Cocostrött...

Tjena va jag är sugen på cocosbollar just nu, blodsockter är nere vid tårna! Men det blir lasagne till lunch senare istället.
Mitt första blogginlägg kommer inte bli så innehällsrik men jag ska försöka framstå som en intressant person som man vill läsa om hela dagarna istället för att göra annat folkvett. Anna och Maria sitter bordet framför mig i datasalen och fnittrar, dom är ett par riktigt goa tjejer :P Lotten och Bodil, som ocksp sitter i datasalen, sitter och knapra i sig godis så här på förmiddagen, utan och bjuda mig. Högstadiet all over again.
Det var riktigt roligt att blogga. Mer info om min härliga klass på lärarprogrammet kommer snart.