Min VFU!!!

Jag har just nu min LUV som min idol :P Det var inte bara skönt att få känna på om man passar in i förskolans verksamhet utan också komma nära en person som man själv vill bli när man blir stor! Jag har henne inte uppsatt på väggen i mitt sovrum (tyvärr:P) men jag har fått lärt mig såååå mycket utav henne och hon har behandlat mig som Jediriddarens padawan (starwars). Sen när jag började läsa på Hv har jag blivit insnöad av att alla lärare ska se till varje enskild individ som jag och fler i min studiegrupp tror är nästantill omöjligt, men min LUV kan det! I verkligheten finns det hinder för att kunna göra det men hon har viljan! Längtan och visionen för en betydelsefull pedagogik för varje barns utveckling. Nu tycker ni säkert att jag skriver om en Gud, det är hon inte men jag vill säga att det finns hopp. Trots de stora barngrupperna och den stora arbetsbelastning på lärarna så har jag sett att det vi som lärarstudenter längtar efter att få utföra är möjligt om man har viljan! ;)

Reflektion del 3 "Skolan och kunskapen"

Ett påpekande som jag har upplevt mer och mer i boken är att lärarens uppgift är mer fokuserad på hur än vad mad lär sig på skolan. I detta kapitlet har författarna diskuterat mer hur sammanhanget i elevens lärande är viktigt och att alla upplever och erfarar på olika sätt. "Kan man över huvud taget erfara något på fel sätt?" Carlgren och Marton (s. 208) I yrket har man som uppgift att "föra över" kunskapen, som förra genertionen lärde sig, vidare till nästa generation. Hur "för över" man kunskapen? Kan alla ta till sig just denna kunskapen som är betydelsefull idag? Nej. Då undrar jag om de svaga eleverna som får lättare arbetsuppgifter samtidigt känner eller framförallt är medvetna om att de har möjlighet att kunna komma lika långt som de starkare eleverna eller är jag helt värdelös i ämnet? Jag håller med ifrågasättandet i boken om det finns svaga och starka elever eller om det finns elever med olika behov och förutsättningar.

Jag läste i en lärarartikel i en lärartidning om att det är fler gymnasielever som har fått sina studiebridrag indragna pga frånvaro i skolan än tidigare. Jag tror inte att alla är ämnade till all kunskapslärande i skolan, men istället för att sträva emot problemet att barn inte är intresserade kanske man ska sträva efter att "föra över" i nya morderna banor. Ska barn sträva efter att att kunna få arbete efter skolan eller växa som individ? Vilket är vikigast? Tyvärr är det ofta så att barn är tvugna att välja, och det gäller i alla situationer. Jag tror att barn idag vill ta reda på vilka de själva är och den förra generationens kunskap inte alltid hjälper i sökandet. Däremot kan det tillämpas men inte vad som är rätt eller fel.

Bilden från www.flickr.com av Steffe

Reflektion del 3 "Vart är vi påväg?"

Nu har jag fått ett yttligare anledning om varför lärarna har ett hårt yrke: Carlgren och Marton påpekar att för att en lärare ska kunna bära ett slags "kunskapsmonopol" som visar att de är professionell i sitt yrke behöver de övertyga fler än endast en grupp om att dom är det. Då tänker jag mig de vanligaste grupperna som är eleverna och dess föräldrarna. Läraren ska övertyga föräldrarna genom barnen att de får ett lärande som är grundad från en lärarens skicklighet. Resultaten ligger på barnen och efter mina erfarenheter om barn så här lång så är alla barn väldigt olika och utvecklas på olika sätt. En del barn lär sig kanske skriva korrekt flera år efter deras klasskamrater lärse sig skriva. Lortie, en författare som dyker upp i boken påpekar att responsen som lärarna förhoppningsvis ska få utav eleverna kan ta väldigt lång tid, att indirekt respons sker mycket sällan. Däremot kan läraren träffa en gammal elev som då på senare tid kan reflektera om hur betydelsefullt den läraren utövning var. " ...på kort sikt är det ofta osäkert hurvida det man som lärare gör ar rätt eller fel." Carlgren och Marton, (s. 188) Det är alltså då på lång sikt man vet om man är en professionell lärare. Att få möjligheten att bli månadens anställd kanske tar några år då :P

Ruskigt hemma.

Ricard gör nattskift nu kanske 3:e gången under hela hans tjänstetid och det är så kusligt hemma! Vår son ligger i sin säng och sover men jag känner ändå mig ensam i lägenheten. När jag vet att det är bara jag uppe så hör jag konstiga ljud, speciellt ifrån dom rummen som är släckta. Det här är inte stabilt. Det är ännu mer jobbigt när jag ska ligga i sängen ensam och ska försöka somna. Står det någon vid sovrumsdörren? Vad var det som lät i hallen? Låste jag ytterdörren? Jag vågar iallafall inte stiga upp och känna efter om jag har gjort det. Ska det verkligen vara så svårt att somna ensam?! Det är helt och hållert förhållandets fel. Jag har inga minnen från då när jag var singel och bodde ensam att jag skulle kännde mig ångestfylld och nödig när jag skulle sova. Jag har nog lagt allt för mycket trygghet hos Ricard. När vi blev tillsammans sa jag att jag kände mig trygg i hans armar, menade jag det boksvligen då tro? Jag har just hittat en förklaring till varför "ensam är stark".

Bilden är från www.flickr.com och av ashley rose. 2009-09-30

Reflektion del 2 "Världens bästa skola"

På sidan 173 i Carlgren och Marton beskriver de om öppna och slutna frågor som läraren ger till eleven i undervisningen. Ett exempel på en sluten fråga är: "Vad är 2 x 7?" En öppen fråga skapar större förutsättningar för eleven att kunn klura ut svaret som istället då är: "Vad kan mutipliceras med för att få 14?". I början kan läraren börja ställa frågan som en öppen fråga, men när läraren inte får det förväntande svaret övergår han istället till en sluten fråga som då bara går att svar rätt eller fel på.

Denna metod att ställa frågor kan skapa problem i internationella skolor (Skolor som undervisar på engelska istället för i sitt modersmål), eftersom eleverna inte riktigt förstår de öppna frågorna i ett mer främmade språk. Då händer det att läraren använder sig mer av slutna frågor. Då blir elevernas tankar mer slutna, och som jag nämnde i förra inlägget, att de inte få lära sig innebörden om varför 2 x 7 blir 14.

Jag har två släktingar som går på en internationell skola i Sverige, där de undervisas på engelska. Det gör de eftersom deras föräldrar anser det som det bäste för deras barn. De tror att deras föutsättningar för framtiden blir mycket lättare och med fler möjligheter. Det kan så vara eftersom de lär sig mycket engelska, skapar kontakter med människor med olika nationaliteter, blandad kultursyn och för att det är privat skola. Föräldrarna kan ha andra uppfattningar om varför nationell skola men jag undrar då samtidigt hur intregrerar dom med sitt modersmål(svenska) med den engelska undervisningen? Jag tror inte att alla barn har en språklig begåvning för alla har lätt för sig i olika saker. Då kommer vi till det igen, hur mycket får de utveckla sina tankesätt i lärandet om de bara få lära sig behärska slutna frågor i undervisningen? Då spelar det ingen roll om barnen kommer kunna få arbete internationellt eller endast i Sverige, de har ändå inte fått utveckla sina tankesätt för att de inte har fått uppleva olika varioner i undervisningen, att erfara: "Vilken metod passar mig bäst för att jag ska kunna fårstå och lära mig?".

Detta kallar jag för att begränsa elevens individsutvekling. Alla individer är olika. Att klura ut vad som passar mig bäst hjälper mig att skapa en identitet. Att internationallisera barn i engelska-undervisande skolor kan tror jag skapa en för stor utanförgrupp i Sverige. Det sägs också att det mesta lär man sig i hemmet och inte i skolan, men hur ska man då ta med erfarenheter på sitt modersmål till skolan om man inte kan berskriva det lika bra på engelska?

Exemplet om de två olika sorters frågor i undervisningen kom ifrån boken som de tog upp i samband med frågan: "i vilket avseende kan en skola vara bäst i världen?" Sug på den en stund!

Del 2, Undervisning

I början på sidan 158 i boken Lärare av imorgon av Ingrid Carlgren och Ference Marton (2004) beskriver de hur en lärare använder elevernas ideér när läraren beskriver innebörden av ett bråktal i matematik. Eleverna fick prova att vika ett papper på mitten och själva komma fram till om hur stor bråkdel utav papparet som har vikits.Läraren påminnde eleverna att har redan träffat på bråktalen i sin vardag tex helnoter och halvnoter för dom som spelar musik. När de fortsatte att vika pappret kunde eleverna på det viset lättare lära sig att ju större nämnaren är desto mindre andelar.

Men hur stora andelar utav dagens barn läser noter på fritiden? Jag tror att klassens majoritet tillhör dom barn som i sina fritidsintressen inte ofta träffar på matematik på ett sätt som kan ge dom förståelse om termernas innebörd i matematik. Den gruppen har svårt att väva ihop sina tankar med matte eftersom de inte har något personligt att relatera till. Undrar om barn med mindre fritidsaktiviteter också har mindre förutsättningar att klara av skolan? Vilka fritidsaktiviteter är då nyttiga för lärandet i skolan?? Mobilen eller flöjten? Och måste de överhuvudtaget ha en fritidsaktivitet?

Vad jag tror kan ge möjlighet för alla elever i klassen, oavsett vilka fritidsaktiviteter de har, är att läraren använder elevernas egna förståelse om vad bråkdelen ½ har för innebörd. "Jo, för att tvåan står för så många då och ettan för så många såna delar del var". Det var elevernas uppfattning och utan att läraren korrigerade elevernas svar eller försökte förklara det i termer så använde läraren elevernas svar som föklaring om talets innebörd. Om eleven skulle svara fel på frågan, så fråga istället hur eleven kom fram till de talet stället för att avfärda det som ett fel svar. "Hur kom du fram till detta?" Läraren bör använda olika uppfattningar på ett mattefenomen till undervisningen. Hon kanske skulle ha tagit med att det verkligen finns variationer om hur man fösröker komma fram till det rätta svaret.

När jag gick i grundskolan förståg jag aldrig innebörden om det läraren sa "Det finns inga dumma svar" för hon förklarade bara på det sättet som hon själv uppfattade det.

Jag tycker att Beyonce är så bra, en duktig sångerska.

Och jag älskar barn. Det är därför jag ska bli förskolärare11